Vilka är dina byggstenar?

Stenläggning.

Är det kroppens celler eller kanske det är byggmaterial från årets projekt som gör sig påmind. Orden öppnar stigar inom oss och leder tanken vidare till någonting. Det är svårt att bli kvar på platsen där vi startade.

Under året har många vandrat ute på naturstigar, och vi vet att en stig delar på sig otaliga gånger. När vi går längs stigen så kan vi välja att vika av från stigen eller följa den. Ibland ser vi tydligt stigen i naturen, andra gånger är den svag och kanske bara hen som står bakom dig kan se hur stigenleder oss framåt.

Låt din tanke flyga iväg en stund, andas in och andas ut några gånger, gärna med ögonen stängda, och kom sedan tillbaka. På detta sätt har du lättare att koncentrera dig en stund, du så att säga ”slarvstädar” i ditt sinne.

Vandra på stigar

Kroppen är själens omgivning. Detta betyder att vi bör ta vara på vår kropp, på samma sätt som vi låter kroppen njuta av sin omgivning. Ändå anar jag att många fungerar som jag, förnekar kroppens stelhet, vänjer sig vid värk som kommer från allt sittande och utebliven stretchning. Allt detta står jag ut med till en viss del, sedan kommer ett bakslag och jag ger utrymme för kroppen, en tid framöver. Det kan handla om gymkort eller nya skor. Det kan också handla om en ny bok som berör temat träning eller hälsosam kost.

Byggstenarna köpes in och för en stund tar jag hand om min kropp igen. Jag skapar utrymme för min själ.  Själen, mina känslor och sinnen får utrymme i kroppen. Detta öppnar upp till samtal mellan oss. Kanske du upplevt detta när du har gått på gym? Som ny i gruppen pratar vi inte så mycket, men längs med terminen och åren så fördjupas samtalen, vi ger varandra plats, men också vår kropp ger utrymme för själen.

Ger vi plats för varandras själ att utvecklas

I kyrkans fyraårsberättelse fastnar jag i tabellen som beskriver vad som är viktigt för ett lyckat parförhållande. Det handlar om parförhållandets byggstenar. Trohet upplever alla generationer som viktigt, men sedan är variationen större. Där äldre generationer lyfter fram barn, bra bostad och goda inkomster säger den yngre generationen en jämn fördelning av hemsysslor och tid för vänner och intressen.

Grunden i vårt bygge är samma, men sedan väljer vi andra byggstenar. Grunden är lika men utsmyckningen varierar. Utmaningen är; hur möter vi varandra utöver generationerna? Självklart är det viktigaste att lyssna och ge utrymme och sätta ord på det som rör livet. För när vi talar, händer det någonting inom oss. Fokus förändras och perspektivet vidgas. Mycket sker i stunden. Så är det och framför allt för barn och unga sker mycket i stunden. Stunden är det avgörande i livet, det kan vara så svårt att greppa stora helheter, då man både fysiskt och mentalt förändras.

Kan du förundras

Utmaningen att möta varandra ligger i att kunna släppa jaget och förundras över de andra. I ordet förundran finns så mycket, ingenting är självklart, och därför inbjuder man till samtal. Längs stigen vi går så förundras vi över naturen, hur ofta stannar vi till i samtalet och förundras över vad den andra sade utan att lägga värderingar i ordet? Kan vi uppmuntra varandra till öppenhet samtidigt som vi respekterar våra egna och andras gränser? Grunden är lika men utsmyckningen varierar.

Veckoträning

Vi behöver övning i att lyssna på samma sätt som vi behöver låta kroppen utföra sina rörelser för att bibehålla och stärka rörligheten. I ögonblicket när halkan slår till är det bra att ha reaktionsförmåga i musklerna, samma gäller när du hör någon berätta om deras liv som väcker känslor. Det handlar om att vara närvarande i stunden och se bakom den primära reaktionen. Efteråt är det lätt att tänka vad man borde ha sagt, men det är bra att också på förhand tänka dessa tankar. Försöka tankemässigt sätta sig in i en sådan situation och fundera, vad är det jag skulle vilja höra om jag berättade om någonting svårt i mitt liv. Detta är väl den praktiska motion vår själ behöver ibland?

Alla vill inte bli mötta som jag i situationer, men jag måste utgå från mig själv och sedan vidga mina vyer. Jag utgår från att alla bär på attityder och fördomar, och det är en trygg grund att starta från sina åsikter. När jag utforskar mig själv och sätter ord på mina funderingar så skapar jag också utrymme för tillväxt. Jag tror fortfarande på orden; grunden är lika men utsmyckningen varierar.

Levande byggstenar

Oberoende av vad du svarade på inledningsfrågan så är vi människor också byggstenar. Med vår personlighet formar vi kyrkan till vad den är. Kyrkan är på så sätt enhetlig mångfald. I kyrkans mångfald växer vår ande, relation och medvetenhet om Gud.

Enhetlig är lika med livet, mångfalden står vi människor för. Vi människor har och tvingas ha en relation till världen för att klara livet, detta utgör byggstenarna. Så för att kyrkan skall må bra måste vi människor må bra. För att vi människor skall må bra måste vi ta hand om såväl kropp, själ och ande. Att ta hand om betyder inte ett maratonlopp, utan det betyder att ge plats för att vara människa. Någon som gråter, skrattar, längtar, förundras och söker svar. Det är någon som blir bemött i allt det unika och lika som hen är. Det är inte en siffra eller styrka att stå på händer utan det handlar om att vara god mot sig själv. Grunden är fortfarande det samma men utsmyckningen varierar.

Sara Grönqvist
Sakkunnig i själavård
Kyrkostyrelsen

JÄTÄ KOMMENTTI

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *