Möten med fattigdomen

Kirkonkello, maaliskuu 800 px”Magen är tom. Inte bara för mig utan också för mina barn. Vi är sjuka och har inte råd med mediciner. Mamma är allvarligt sjuk i familjen. Pappa är död,” berättade kvinnan.

Eller…De unga männen, som inte tar av sig mössa, säger att de är så hungriga, har inga pengar. Nästa gång de får pengar är först om några dagar. Blicken i de rödkantade ögonen är skygg.

Eller…Mammorna som kämpar för sina barn, inte själv kunnat äta sig mätt då barnen behövt all mat som de haft råd med.

Dessa är bara typexempel på vardagen i Finland och i många andra länder.

Hur kan Gud tillåta att världen är så orättvis?

En del har mer mat än de behöver, andra lever för dagen. För många lyder frågan: Finns det något att äta idag? Mina människomöten är från verkligheter i Finland och Kenya.

Afrikaminnen

Jag hade förmånen att jobba ett år inom diakonin i Kenya. Det året blev helt omvälvande för mig och min relation till de fattiga. Det väckte framför allt en respekt över deras starka tro. Även om desperata tankar fanns, kanske dagligen i deras sinne, kunde jag se en tacksamhet (större än min tacksamhet) över att en skål med mat. Kött till maten var något som inte förekom varje dag, inte heller varje vecka och inte heller varje månad. Varje gång de fick en skål mat tackade husmor Gud för maten. Regn och torka var verkligheter man följde noggrant med, för skördens skull. Man levde av det som den lilla åkerplätten gav.

Min västerländska hjärna fick mycket att fundera över. Även om jag skulle ha gett bort allt jag ägde skulle det inte ha gjort någon stor förändring bland de ca 40 miljoner som bor i landet. De fattiga skulle ändå finnas kvar.

I min värld i Finland hade det funnits mat så länge jag levt. I barndomen var det mycket gröt och bröd. Köttet fanns nog men kanske inte varje dag. Snarare har det handlat om, vad vill jag äta idag, inte om jag har mat idag.

Gammalt problem

Detta är inte ett nytt problem i världshistorien. Jesu ord om att de fattiga alltid skall finnas mitt ibland oss är 2000 år gammalt.

Den hungrige Esau sålde sin förstfödslorätt för en skål mat! Han var desperat i sin hunger och trodde att han skulle dö. Jesaja berättar att hunger kan leda till raseri och förbannande av social, regering, kung och Gud.

Yttre och inre fattigdom

Fattigdomen kan vara bara både yttre och inre. Den yttre fattigdomen beror på sociala faktorer. Den inre beror på inre faktorer. Den inre människan har inte fått näring.

Paulus skriver: därför ger vi inte upp, även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

Jag minns den gamla kvinnan som på dödsbädden log och sa att nu anar hon änglabesök. Kanske de kommer efter mig idag, sa hon? Det var inre styrka mitt i dödskampen.

Hoppet

Hoppet kan ingen ta ifrån oss. Hoppet om att barnen får det bättre än min generation har haft det. Så gör man i Kenya, satsar på barn, många barn. Föräldrarna hoppas att det lyckas för ett av barnen att få ett betalt jobb. Kanske det barnet då tar hand om mor och far under ålderdomen. I det landet finns det ingen social att gå till, inga barnbidrag, inget bostadsstöd, inget utkomststöd eller pensioner.

Vad är det då som bär i liv och död?

Tron är en övertygelse om det man hoppas på, en visshet om det man inte ser. Även den fattige kan uppleva Guds närhet och Jesus som vännen i vardagen. Det är en övertygelse, en trygghet
och en säkerhet. Det är att ha tro som bär.

Asylproblem

Gud vet allt och tillåter orättvisor av någon för mig oförklarlig anledning. Men jag vet att Gud har fullständig kontroll. Jag anar att svaret på orättvisorna finns i syndafallet, då kom ondskan in i världen. Vi fick vår själviskhet och vårt habegär i arv. Få klarar sig frivilligt med bara det mest nödvändiga. Mångas frysar och förråd är fulla. Kanske skulle vi överleva ett år av det vi har i lager. Vi rika kan få problem vid tullen till himlen då vi söker asyl där.

Herren har dock gett oss goda råd i vårt arbete som kristna medmänniskor bland de fattiga:
o Gör mot andra som du vill att de skall göra mot dig
o För fram fullt tionde och se sedan hurudan jag blir
o Herren står på den fattiges sida
o Om du delar med dig, då skall ditt ljus gå upp i mörkret
o Rättvisan kommer att segra en dag
o Gud vill att vi skall ge våra gåvor i smyg
o För Gud är allt möjligt
o Du skall älska din granne som dig själv

Hur ska man räkna på riktigt? Jesaja säger att vi skall dela med oss av vår nödtorft inte av vårt överflöd! Kan det vara frågan om hjärtats inställning? Allt som är viktigare än Gud, blir en avgud. Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Gör jag tillräckligt med de gåvor jag fått att förvalta?

Jesus berättar även om änkans lilla gåva i offerkistan. Hon ville ge av det lilla hon hade. Han iakttog vad var och en gav. Var han oförskämd? Jesus påpekar att kvinnan gav av sin fattigdoms lyx. Hon gav av sin livsnödvändighet. Många skulle säga: Behåll det! I detta sammanhang syns änkans peng som stor och de andras gåvor som små.

Därför fortsätter jag som diakoniarbetare att göra det lilla jag kan i min vardag, utan att ha full kontroll på världsekonomin. Det får Gud sköta!

Till all lycka har vi givmilda personer i vår bygd som skänker både pengar till diakonikontot och bröd till diakonins frys. Vi har hittills haft att ge av. Tack gode Gud för din omsorg om våra fattiga!

Tillsammans kan vi gör vardagen lite ljusare för de fattiga ibland oss!

Marianne Sandström
diakonissa, Jakobstads svenska församling

JÄTÄ KOMMENTTI

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.